R.I.P Lennart Eriksson *Morfar*
1939.05.22-2008.07.10


I söndags åkte hela familjen upp till Krokom som ligger någon mil utanför Östersund.
Vi besökte min mormor och morfar som bor i nälden som ligger någon mil utanför Krokom.
Min morfar fick veta att han hade canser i endtarmen för något år sedan man opererades och fick cellgift och allt såg bra ut sen blev han öm och svag i fötterna, och nu den senaste tiden har de gått fort, från att kunna gå och vara uppe till att bli liggandes.
Dom senaste tre månaderna så har njurarna slutat fungera och sen såg dom 15 tumörer i magen och han hade blivit emun mot cellgiftet så de hjälpte inte, och operation var han för svag för så för några veckor sedan fick han veta att de inte fanns något mer att göra.
Så i Lördags åt han sista gången och i Söndags drack han vatten sista gången då kroppen gör så när de är nära, när kroppen inte orkar kämpa nå mer, och som tur var så kom vi upp då han var lite vaken.

När vi kom dit låg han där, våran knubbiga morfar som nu blivit bara skinn och ben och bara sov och sov.
Men han piggnade till när sköterskorna kom för att tvätta han, då frågade han mormor efter mej och då gick jag och Melvin in och då tittade han på oss och började gråta, han hade fått så mycket morfin mot smärtan men han tittade på oss och de kändes underbart, att veta att han hann träffa oss, och se Melvin!
Sen på måndagen så vaknade han till en liten stund och då träffade han Anders och Robin och morfar försökte skämta och vara positiv men man hörde knappt vad han sa.
På tisdagen så sov han hela dagen, reagerade inte mycket när sköterskorna kom och skulle tvätta han, och på onsdagen så var de lika fast då reagerade han inte alls, bara sov...
Men vi alla var in och pratade med morfar och sa att allt skulle ordna sig. för de sista som försvinner är hörseln och känseln säger dom.
Innan vi kom upp hade han frågat efter oss alla och kanske höll han ut tills vi hade hunnit upp?!
När Melvin började grina när vi var inne vid morfar tittade han upp och de var första gången på hela onsdagen han tittat när vi varit där.
och på onsdags eftermiddag åkte vi mot kramfors då vi skulle vara där någon dag för ungarnas skull, så dom skulle få något roligt att göra då vi varit hos mormor och morfar sedan söndagen och alla hade varit ledsna.
Men på torsdags morgon ringer mormor och berättar att morfar somnade in 05.32 och att allt var över.
Det var som en lättnad då man visste att all smärta och lidande var över, han har de bra nu!
Vi alla älskar dej våran morfar! <3